Nej det blev ingen permis för Astrid. Dagens projekt visade sig vara urinsamling. De ville mäta utsöndring av katekolaminer. För er läsare som inte är medicinare är det ämnen som ex. adrenalin och som produceras i binjurarna. Hur samlar man då urin av en liten bebistjej? Jo man klistrar fast en plastpåse på snippan. Det var inte populärt kan jag säga men hon vande sig efter ett tag. Sen gjorde sköterskorna ett hemmabygge med sondslang så att de kunde tömma påsen utan att behöva byta den varje gång. Kisset är fortfarande ordentligt blodigt och hon har efter den misslyckade cvk-inläggningen tappat en hel del i blodvärde. Barnonkologerna vill dock vänta med att ge blod tills diagnosen är klarare. Men sjunker hon ytterligare antar jag att de omvärderar eftersom hon ser rätt så trött och blek ut nu.
Natten började med påfyllnad av vätska eftersom man insåg vid urinsamlingen att hon kissade lite lite. Efter 400ml på 4 timmar så kom dock kisseriet igång ordentligt. Hon var nog lite intorkad eftersom hon också kräkts en del.
Jag kom mig dock hem några timmar igår. Johan bytte av mig mellan två amningar och jag ruschade runt hemma och packade sånt som jag vill ha med till veckan. Killarna var med och passade på att spela lite wii medan jag packade. De tycker att de ligger efter i spelandet (låter lite absurt i en vuxens öron) eftersom de varit hos oss när de annars har sin speltid). Sen fick de vara hos kompisar och äta middag (Tack Jonna) medan jag och Johan byttes av.
Det är dock lustigt hur barn anpassar sig fort. Herman saknar Egge (som han kallar lillasyster) och mamma men när jag skulle åka tillbaka till sjukhuset frågade han om "jag skulle tillbaka hem till sjukhuset". Anton verkar också ha vant sig vid att vi är borta. Vi får se hur de reagerar när vi tar nästa steg och åker till Uppsala nästa vecka. Planen är dock att de och Johan åker till mina föräldrar i Stockholm efter någon dag så de kan befinna sig lite närmare.
Vi tänker på er!
SvaraRadera//Pär och Ylva