Ansvar

Under de åtskilliga timmar som jag nu tillbringat i soffan med en sjuk Astrid hann jag bli less på att zappa på TVn. I Johans sängbord hittade jag det olästa exemplaret av boken på bilden som han fick i födelsedagspresent förra året.

Ann Heberlein har skrivit en populärfilosofisk bok som avhandlar vardagsetik. Den är lättläst med exempel som man kan relatera till. Den är inte objektiv utan författaren vet hur hon vill att världen skall se ut. Hon baserar sitt resonemang på gedigen teoretisk kunskap.

Mats Olsson skriver på framsidan av boken "Ann Heberlein formulerar det jag tänkt men inte förstått". Jag skulle vilja skriva "Ann Heberlein formulerar det jag tänkt men inte har någon ordning på".

När ens barn tar sitt liv är tankar kring ansvar och i förlängningen skuld oundvikliga. För mig har den här boken varit vad altanspaljen är för våra klätterväxter. Mina tankar finns men de fick lite hjälp att inte bara ligga ihoptrasslade i ett virrvarr. De sorterades och fick hjälp att ta sig vidare.

Jag har aldrig varit speciellt intresserad av teoretiska filosofiska resonemang. När det gäller etik har de vardagliga erfarenheterna och värderingarna räckt för att lösa de dilemmor som uppstått. Livet och tankarna har helt enkelt varit fyllda av att göra saker som att studera. jobba, få fyra barn, forska etc. Nu känner jag ert sug efter att få läsa och tänka mer kring dessa frågor. Vilket ansvar har vi för oss själva? Vilket ansvar har vi för andra människor?

Läs gärna du också och säg vad du tycker om boken. Jag har ett exemplar du gärna får låna.

Kraschlandning i vardagen

Efter tre underbara dagar i stugan är vi åter tillbaka i vardagen. Morgonen bjöd på bebis med nästan 40 graders feber. Dessutom verkade det ha gått proppar både här och där under natten. Som tur var så var de av det elektriska och inte av det trombotiska slaget. Efter mycket letade av rätt propp till kylen så fick vi veta att det var ett större fel hos flera grannar.

Nu sitter jag med varm bebis i knät och längtar tillbaka till stugan. Trots att jag alltid är nästan gråtfärdig innan vi är iväg är jag så himla glad att vi köpte stället. Den största fördelen är den bubbla i verkligheten som uppstår när vi är där. Där händer det faktiskt att både jag och Johan sitter ner med barnen en stund. Allt som skall göras är begränsade och konkreta uppgifter som att skotta tak, gräva snökoja, ta in ved. Sen är det så himla mysigt att tända i kaminen, massor av värmeljus och mysa.

Vi har under de tre vintrar vi haft stugan alltid haft premiär i mitten av februari. Den första vintern följde Edvin med. Han hade nyss haft sitt första besök på BUP. Vi släpade med honom till stugan, drog honom ur sängen och skickade upp honom på taket med en spade. Där fick han skotta sig trött och svettig. Vi tyckte att han mådde lite bättre efter denna helg och åkte hem fortfarande oroliga men fyllda av försiktig tillförsikt inför framtiden. Det var två år sedan, så länge sedan men samtidigt alldeles nyss.

Öppen förskola

Idag tog vi oss i kragen och gick till öppna förskolan i Mariakyrkan. Det blir det fjärde barnet som jag är där med. Genom att ha haft små barn under snart 17 års tid har jag gått från att känna mig som en ung bebisförälder, via en åldersadekvat bebisförälder till en ganska gammal bebisförälder. Det var i alla fall MASSOR av barn och föräldrar där. Korridoren utanför lokalen såg ut som ICA Maxiparkeringen en lördag. Skillnaden var att det var barnvagnar av alla möjliga (fast mest rejäla Emmaljungatypen med traktordäck) modeller som stod parkerade. Är det fler barn nu än för 5, 7 eller 17 år sedan eller är föräldrarna mer aktiva med att gå på öppen förskola?

Astrid hade trevligt. Hon glodde så ögonen höll på att trilla ur huvudet. Det såg ut som om hon inte haft en aning om att det fanns så många bebisar här i världen. Vem vet, hon kanske trodde hon var unik. Fast det är hon ju också. Hon är ju vårt lilla mirakel. Jag hade också trevligt. Sensmoralen av besöket var att tjejen och jag måste nog aktivera oss lite mer nu. Eftersom hon för det mesta sover en stund på förmiddagen och på eftermiddagen finns det en massa timmar däremellan för aktiviteter. Hittills har vi mest tillbringat dem med att umgås med tvättmaskinen, diskmaskinen och dammsugaren men vi känner oss lite less på dem just nu.

Döden och fruarna

Jag måste fortsätta och berätta om Hermans tankar kring livet och framtiden. Han är en underbar person. Genom att han har en fenomenala förmåga att verbalisera sina tankar och känslor blir han förståelig för oss andra. Dessutom är han verkligen i den "magiska åldern" fullt ut. Nu skall gränsen mellan fantasi och verklighet dras. En återkommande fundering är om det som visas på Bolibompa är på riktigt eller fantasi. Även gränsen mellan liv och död skall utrönas i detalj. Hur fungerar det egentligen?

Så här lät det hemma hos oss en morgon.
- Mamma, kommer du att dö före mig?
- Ja, men inte förrän jag är jättegammal och då har du en egen fru och egna barn.
- Men jag vill ändå inte vara ensam och hur vet jag vem som är min fru? Just det ja, jag skall ju gifta mig med Astrid. Men mamma, är jag äldre än Astrid?
- Ja, det är du.
- Vad bra, dö dör jag före henne och då behöver jag inte vara ensam. Men då är det synd om henne för då är hon ensam kvar.

I morse på väg till dagis fördes en annan diskussion på samma tema.
- Mamma, kommer du att dö när du blir jättegammal?
- Ja,
- och då kommer jag att ha en fru och egna barn.
- Ja
- och kanske till och med vara morfar?
- ja, kanske det.
- Men hur blir jag morfar?
- Om du får en flicka så blir du morfar till hennes barn.
- Men mamma, jag är ju pojke, jag kan inte ha bebisar i magen.
- Men du har ju en fru som har bebisarna i magen och du blir pappa till bebisarna.
- Just det ja. Men mamma, var hittar jag en fru?
- Det ordar sig när du blir vuxen. Man kan hitta dem på jobbet, bland kompisar, när man tränar eller gör nåt annat kul.
- Jag skall jobba på pappas jobb. Fast jag vet inte på vilken våning för jag vet inte var fruarna finns.

Så om ni undrar varför Johan jobbar på våning 2 i labhuset så beror det på att det är där fruarna finns.