Döden och fruarna

Jag måste fortsätta och berätta om Hermans tankar kring livet och framtiden. Han är en underbar person. Genom att han har en fenomenala förmåga att verbalisera sina tankar och känslor blir han förståelig för oss andra. Dessutom är han verkligen i den "magiska åldern" fullt ut. Nu skall gränsen mellan fantasi och verklighet dras. En återkommande fundering är om det som visas på Bolibompa är på riktigt eller fantasi. Även gränsen mellan liv och död skall utrönas i detalj. Hur fungerar det egentligen?

Så här lät det hemma hos oss en morgon.
- Mamma, kommer du att dö före mig?
- Ja, men inte förrän jag är jättegammal och då har du en egen fru och egna barn.
- Men jag vill ändå inte vara ensam och hur vet jag vem som är min fru? Just det ja, jag skall ju gifta mig med Astrid. Men mamma, är jag äldre än Astrid?
- Ja, det är du.
- Vad bra, dö dör jag före henne och då behöver jag inte vara ensam. Men då är det synd om henne för då är hon ensam kvar.

I morse på väg till dagis fördes en annan diskussion på samma tema.
- Mamma, kommer du att dö när du blir jättegammal?
- Ja,
- och då kommer jag att ha en fru och egna barn.
- Ja
- och kanske till och med vara morfar?
- ja, kanske det.
- Men hur blir jag morfar?
- Om du får en flicka så blir du morfar till hennes barn.
- Men mamma, jag är ju pojke, jag kan inte ha bebisar i magen.
- Men du har ju en fru som har bebisarna i magen och du blir pappa till bebisarna.
- Just det ja. Men mamma, var hittar jag en fru?
- Det ordar sig när du blir vuxen. Man kan hitta dem på jobbet, bland kompisar, när man tränar eller gör nåt annat kul.
- Jag skall jobba på pappas jobb. Fast jag vet inte på vilken våning för jag vet inte var fruarna finns.

Så om ni undrar varför Johan jobbar på våning 2 i labhuset så beror det på att det är där fruarna finns.