Idag tog vi oss i kragen och gick till öppna förskolan i Mariakyrkan. Det blir det fjärde barnet som jag är där med. Genom att ha haft små barn under snart 17 års tid har jag gått från att känna mig som en ung bebisförälder, via en åldersadekvat bebisförälder till en ganska gammal bebisförälder. Det var i alla fall MASSOR av barn och föräldrar där. Korridoren utanför lokalen såg ut som ICA Maxiparkeringen en lördag. Skillnaden var att det var barnvagnar av alla möjliga (fast mest rejäla Emmaljungatypen med traktordäck) modeller som stod parkerade. Är det fler barn nu än för 5, 7 eller 17 år sedan eller är föräldrarna mer aktiva med att gå på öppen förskola?
Astrid hade trevligt. Hon glodde så ögonen höll på att trilla ur huvudet. Det såg ut som om hon inte haft en aning om att det fanns så många bebisar här i världen. Vem vet, hon kanske trodde hon var unik. Fast det är hon ju också. Hon är ju vårt lilla mirakel. Jag hade också trevligt. Sensmoralen av besöket var att tjejen och jag måste nog aktivera oss lite mer nu. Eftersom hon för det mesta sover en stund på förmiddagen och på eftermiddagen finns det en massa timmar däremellan för aktiviteter. Hittills har vi mest tillbringat dem med att umgås med tvättmaskinen, diskmaskinen och dammsugaren men vi känner oss lite less på dem just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar