Efter tre underbara dagar i stugan är vi åter tillbaka i vardagen. Morgonen bjöd på bebis med nästan 40 graders feber. Dessutom verkade det ha gått proppar både här och där under natten. Som tur var så var de av det elektriska och inte av det trombotiska slaget. Efter mycket letade av rätt propp till kylen så fick vi veta att det var ett större fel hos flera grannar.
Nu sitter jag med varm bebis i knät och längtar tillbaka till stugan. Trots att jag alltid är nästan gråtfärdig innan vi är iväg är jag så himla glad att vi köpte stället. Den största fördelen är den bubbla i verkligheten som uppstår när vi är där. Där händer det faktiskt att både jag och Johan sitter ner med barnen en stund. Allt som skall göras är begränsade och konkreta uppgifter som att skotta tak, gräva snökoja, ta in ved. Sen är det så himla mysigt att tända i kaminen, massor av värmeljus och mysa.
Vi har under de tre vintrar vi haft stugan alltid haft premiär i mitten av februari. Den första vintern följde Edvin med. Han hade nyss haft sitt första besök på BUP. Vi släpade med honom till stugan, drog honom ur sängen och skickade upp honom på taket med en spade. Där fick han skotta sig trött och svettig. Vi tyckte att han mådde lite bättre efter denna helg och åkte hem fortfarande oroliga men fyllda av försiktig tillförsikt inför framtiden. Det var två år sedan, så länge sedan men samtidigt alldeles nyss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar