På plats

Nu är stenen på plats. Jag känner mig nöjd. De mörka partierna är bara fukt efter regnet. När det gäller gravplatsen har jag en underlig känsla av att den aldrig blir tillräckligt fin. Det är alltid nåt jag borde fixa. Samma sak gäller gravlyktan. Jag kommer aldrig att hitta den optimala gravlyktan.

Det är nog egentligen inte dessa praktiska bestyr det handlar om. Det är nog känslan av att oavsett hur mycket jag än pysslar om graven så kommer jag inte kunna känna mig tillfreds att det är Edvins grav som jag fixar med. Känslan av att jag borde kunna göra nåt mer för honom förföljer mig. Just nu kan jag dock inte göra nåt annat. Jo förresten, jag kan ta hand om mig själv och resten av familjen så gott jag kan. Det vet jag att han hade velat att jag gjorde. Jag kan se till så att hans småsyskon har det bra.

Höst

Idag har vi gjort höst. Först åkte vi till stugan. Där hade isen lagt sig på delar av vår vik. Det var stilla och tyst. Vi städade stugan och gjorde den klar för vinterbesök. Sen stängde vi av vattnet. Stugan har fortfarande inte vintervatten. Orken och tiden har inte räckt till det i år. Kanske nästa år? Vi får kånka dunkar i vinter också. För barnen är det dock ett spännande äventyr att inte ha rinnande vatten. Till och med Edvin tyckte att det var spännande att smygfylla vattendunkar på ICA i Sävar.



Sen kom turen till plätten bakom huset i stan. Anton och Herman hjälpte till med att göra en jättestor lövhög. De ville ta kort på den för att skicka till Rekordbyrån.

Dagen avslutades med en höjdpunkt. Anton tappade sin första tand.

Utanför vår bubbla...

...händer otäcka saker på riktigt. Igår tog en 21-årig pojke sitt liv live på internet. Innan hade han startat en tråd på Flashback där han blev ivrigt påhejad. Detta händer alltså mitt ibland oss, mitt i vårt "Svenssonliv".

Internet har många fördelar men fruktansvärt många nackdelar. Flashback och liknande forum må vara viktigt ur den aspekten att det är en demokratisk rättigheten att säga vad man vill. Det visar dock också upp samhällets baksida i koncentrerad form. Vem som helst kan säga vad som helst om vilket ämne som helst utan att behöva stå för det. Prova söka på droger, självmord, vapen, doping och du får massor av träffar.

När man är frisk, mentalt stark och i god balans med sitt liv klarar man av forum som Flashback. Men om du inte mår så bra, antingen du har självmordstankar eller om du tror att allt i livet löser sig om du får lite större muskler eller går ner några kilo till, hur klarar du då tips om doping, bantningsmedel eller att bli utmanad att verkligen ta livet av dig?

Jag tror inte på ondska. De som eggade killen som igår tog sitt liv är inte onda. Jag tror på mänsklighet. Vi har alla potential till att göra sånt som är bra för andra och sånt som är dåligt för andra. För att vi skall kunna leva tillsammans upprättar vi spelregler för hur vi skall bemöta varandra. På internet sätts dessa ur spel eftersom man inte behöver ta ansvar och för att "det inte är på riktigt".

Internet och det som händer där kommer att påverka vår vardag mer och mer. Det är redan en större del av vardagen bland de som nu är unga. Det är med lite oro i magen som jag undrar hur det ser ut om 7 år då vi åter har en tonåring i familjen.

En 4-årings tankar på döden

Så här lät ett samtal vid köksbordet för några dagar sedan.

H: Hur gammal är jag då Anton dör?
M: Jättegammal, en gammal gubbe.
H: Hur gammal är jag då du dör?
M: Då är du också en gammal gubbe med egna barn och barnbarn.
Då blev Herman ledsen och sa "Men då har jag ingen mamma. Jag vill inte vara själv".

Det var nog första gången som han gav uttryck för att ha förstått att man försvinner på riktigt när man dör.

En annan dag såg Herman "Några tankar om..." som går på Barnkanalen. Några barn får fritt reflektera kring olika ämnen. Den här gången handlade det om döden. Många barn trasslade till tankarna eftersom det faktiskt inte är så lätt att beskriva döden. Herman blev dock lite irriterad och konstaterade att "när man dör så hamnar man i en kista, sen eldar man upp kistan och sen flyger man till himlen". Sen tillade han lite kaxigt att "han faktiskt var expert på döden eftersom hans bror var död".

Han har också en ganska pragmatisk inställning till Edvins saker. När det är nåt han tycker är fint och som ha vill ha så konstaterar han bara att Edvin inte behöver den grejen längre eftersom han är död. På sätt och vis har han ju faktiskt rätt.

Han har också funderat mycket på skillnad mellan sova, svimma och dö. Alla tillstånden innebär att man försvinner för en stund men när händer vad och varför? Barnen kommer att fortsätta bearbeta Edvins död hela uppväxten. Utifrån sin utvecklingsnivå kommer de också att försöka förstå vad döden är och vad som hände med honom. De tankar på döden som ofta kommer när man är 4-5 år konkretiseras just nu för Herman genom att han funderar mycket på Edvin.