En 4-årings tankar på döden

Så här lät ett samtal vid köksbordet för några dagar sedan.

H: Hur gammal är jag då Anton dör?
M: Jättegammal, en gammal gubbe.
H: Hur gammal är jag då du dör?
M: Då är du också en gammal gubbe med egna barn och barnbarn.
Då blev Herman ledsen och sa "Men då har jag ingen mamma. Jag vill inte vara själv".

Det var nog första gången som han gav uttryck för att ha förstått att man försvinner på riktigt när man dör.

En annan dag såg Herman "Några tankar om..." som går på Barnkanalen. Några barn får fritt reflektera kring olika ämnen. Den här gången handlade det om döden. Många barn trasslade till tankarna eftersom det faktiskt inte är så lätt att beskriva döden. Herman blev dock lite irriterad och konstaterade att "när man dör så hamnar man i en kista, sen eldar man upp kistan och sen flyger man till himlen". Sen tillade han lite kaxigt att "han faktiskt var expert på döden eftersom hans bror var död".

Han har också en ganska pragmatisk inställning till Edvins saker. När det är nåt han tycker är fint och som ha vill ha så konstaterar han bara att Edvin inte behöver den grejen längre eftersom han är död. På sätt och vis har han ju faktiskt rätt.

Han har också funderat mycket på skillnad mellan sova, svimma och dö. Alla tillstånden innebär att man försvinner för en stund men när händer vad och varför? Barnen kommer att fortsätta bearbeta Edvins död hela uppväxten. Utifrån sin utvecklingsnivå kommer de också att försöka förstå vad döden är och vad som hände med honom. De tankar på döden som ofta kommer när man är 4-5 år konkretiseras just nu för Herman genom att han funderar mycket på Edvin.