Nu är stenen på plats. Jag känner mig nöjd. De mörka partierna är bara fukt efter regnet. När det gäller gravplatsen har jag en underlig känsla av att den aldrig blir tillräckligt fin. Det är alltid nåt jag borde fixa. Samma sak gäller gravlyktan. Jag kommer aldrig att hitta den optimala gravlyktan.
Det är nog egentligen inte dessa praktiska bestyr det handlar om. Det är nog känslan av att oavsett hur mycket jag än pysslar om graven så kommer jag inte kunna känna mig tillfreds att det är Edvins grav som jag fixar med. Känslan av att jag borde kunna göra nåt mer för honom förföljer mig. Just nu kan jag dock inte göra nåt annat. Jo förresten, jag kan ta hand om mig själv och resten av familjen så gott jag kan. Det vet jag att han hade velat att jag gjorde. Jag kan se till så att hans småsyskon har det bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar