Ansvar

Under de åtskilliga timmar som jag nu tillbringat i soffan med en sjuk Astrid hann jag bli less på att zappa på TVn. I Johans sängbord hittade jag det olästa exemplaret av boken på bilden som han fick i födelsedagspresent förra året.

Ann Heberlein har skrivit en populärfilosofisk bok som avhandlar vardagsetik. Den är lättläst med exempel som man kan relatera till. Den är inte objektiv utan författaren vet hur hon vill att världen skall se ut. Hon baserar sitt resonemang på gedigen teoretisk kunskap.

Mats Olsson skriver på framsidan av boken "Ann Heberlein formulerar det jag tänkt men inte förstått". Jag skulle vilja skriva "Ann Heberlein formulerar det jag tänkt men inte har någon ordning på".

När ens barn tar sitt liv är tankar kring ansvar och i förlängningen skuld oundvikliga. För mig har den här boken varit vad altanspaljen är för våra klätterväxter. Mina tankar finns men de fick lite hjälp att inte bara ligga ihoptrasslade i ett virrvarr. De sorterades och fick hjälp att ta sig vidare.

Jag har aldrig varit speciellt intresserad av teoretiska filosofiska resonemang. När det gäller etik har de vardagliga erfarenheterna och värderingarna räckt för att lösa de dilemmor som uppstått. Livet och tankarna har helt enkelt varit fyllda av att göra saker som att studera. jobba, få fyra barn, forska etc. Nu känner jag ert sug efter att få läsa och tänka mer kring dessa frågor. Vilket ansvar har vi för oss själva? Vilket ansvar har vi för andra människor?

Läs gärna du också och säg vad du tycker om boken. Jag har ett exemplar du gärna får låna.