Superspännande!

Superspännande! Jag har just läst ut andra delen, "Fatta eld", i serien om Katniss. Första delen heter "Hungerspelen" och den köpte jag ursprungligen till Edvin. Tyvärr tror jag aldrig att han läste den. Sommaren efter att han dött gick jag igenom hans bokhylla och eftersom jag var i behov av sånt som lät tankarna på honom och hans död att vila några minuter så började jag läsa den. Nu har jag precis sökt efter den tredje delen, "Revolt", och hittade den inne på Stadsbiblioteket så det blir nog en tur dit i veckan. Serien är förresten skriven av Suzanne Collins.

Solospelningen gick bra för både Anton och de andra i gruppen. Det kan tyckas lite grymt att låta sexåringarna ställa sig ensam och spela. Å andra sidan tror jag att vi föräldrar tycker det är värre än vad barnen tycker. Det gäller att inte föra över alla vuxenvärderingar på barnen. Anton kände sig i alla fall jättenöjd efteråt och tyckte verkligen att han hade spelat bra vilket han också talade om för oss andra. Lite kaos under fikat med spilld saft och svettig mamma hör väl också till såna där tillställningar.

Dagen tillbringades på barn 3. Astrid och jag kämpade på morgonen med att försöka åstadkomma ett kissprov. Det gick inte så bra. Hon som för två månader sedan snällt kissade med en kräkpåse under rumpan och kranen på fullt ös knep nu ihop som den värsta pryda madamen. Det var som om tyckte att arrangemanget var alldeles för konstigt för att hon skulle vilja göra kissa. Ännu sämre gick det med den kisspåse som man kan klistra fast på snippan. Dels satt den snett och allt läckte ut i blöjan och dels blev hon alldeles röd och eländig. Nej vi fick åka utan kissprov.

Väl där var det helt enkelt tvärstopp i slangen. Trots Actilyse så gick den inte upp. Nu har hon mer Actilyse som får verka under natten så vi håller tummarna inför morgondagen. Jag var egentligen mer sugen på Öppna förskolan i morgon.

Johan kom med flyget vid femtiden och mötte upp oss andra på sjukhuset. Sen åkte vi till Droskan och åt Tacobuffé. Trevligt tyckte vi allihop. Möjligtvis hade Astrid gärna åkt direkt hem eftersom hon var ganska trött och less. Men så helt plötsligt när garden är sänkt och livet ganska trevligt så påminns jag om hur fel det är. Det kommer in en skolklass med föräldrar. Förmodligen en nia som skall fira att det snart är slut på grundskolan. Åter kommer känslan av hur fel det är att Edvin inte är med oss, att han aldrig fick gå ut skolan, att han inte finns längre. Det är egentligen knappt tankar längre utan mer en känsla. Det är grundton i livet som i vissa situationer blir starkare men som för det mesta inte tar över på samma sätt som det gjorde första tiden. Vi åt färdigt och åkte hemåt med kortärmade tröjor och njöt av försmaken av sommar. Första sommarvärmen för också med sig ett vemod. Han gillade den väldigt mycket. Jag kan se honom på cykeln med shorts och kortärmat...