Ensam med barnen

Helgen tillbringades i stugan och studsmattan kom på plats. Solen sken och vi hade det bra. Det blir dock lite hektiskt och lätt hysteriskt när vi bara är där en natt. Det är så mycket som man vill fixa. Astrid och Anton hann dock med ett litet snack. jag undrar vad de pratar om.

Igår åkte Johan till Östersund för första gången på länge. Han har på grund av Astrids sjukdom missat de sista gångerna. Nu känns det faktiskt ok att vara själv med barnen några dagar. Kanske är det för att de är äldre? Kanske är det för att det är vår? Kanske är det för att jag känner mig mindre trött? Hur som helst så har vi det ganska mysigt tillsammans.

Igår följde Anton med en kompis hem. Det är nog det roligast han vet just nu. Hans vanligaste ord efteråt var Super Mario sports mix, eller nåt sånt. Det var visst det spel som gällde hemma hos kompisen. Han lever förresten i en helt annan värld än oss andra. Den befolkas av Bakugans, Super Mario och Darth Vader. En och annan Pokémon skymtar också förbi där. Hans fröken brukar säga att det som karaktäriserar en sexåring är att de för första gången på allvar upplever att de är en del av en grupp. Det innebär ett stort behov av att höra till och göra som alla andra. Det har vi verkligen märkt på Anton i år.

Eftersom vi inte behövde hämta Anton förrän klockan sex så fick Herman ta med en kompis från dagis. Han valde så klart Malte. De höll sig sysselsatta hela eftermiddagen så Astrid och jag hade det lugnt och skönt i solen. Jag hann till och med sitta uta och sticka en stund. Annars gick dagen i temat "ringa alla samtal som jag inte orkat den sista tiden". De som fick en påringning var:

- Pianostämmaren. Vi köpte ett nytt piano för några veckor sedan. Det betalades till stor del av pengar som vi sparat ihop till Edvin. Jag ville att de skulle gå till nåt som finns kvar ett tag och som hela familjen har glädje av. Det blev ett renoverat Yamaha U1. Vi köpte det av Marthinussens Pianon här i Umeå och är hittills jättenöjda.

- Barn 3. Jag började i helgen fundera över om man inte borde spola Astrids cvk och om man nu inte gjort det på en månad, fungerar den fortfarande? Om inte så borde man ju ta bort den. Om den fungerar så får den gärna sitta tills hon har gjort färdig uppföljningen hos nefrologen. Detta samtal resulterade i att vi i veckan skall lämna kissprov och spola cvkn.

Jag ringde några samtal till som jag redan har glömt bort så de kan inte ha varit så viktiga. Sen beställde jag mer garn. Det är 30% rabatt på alla Drops ullgarner under hela maj och jag kunde inte låta bli att köpa till en mössa till mig själv och en kofta till Astrid. Jag har redan mycket mer än vad jag hinner sticka men garner är lite beroendeframkallande.

Nu i eftermiddag väntar fiolgruppavslultning med fika för Anton. Vi andra följer med som supporters. Det skall spelas solon. Vid frukosten sa Anton att det kändes konstigt i magen när han tänkte på solot. Vi pratade en stund om det här med att känna sig nervös. Jag var så glad efteråt. Anton är nämligen den som inte berättar när nåt känns jobbigt. Nu fick jag möjlighet att hjälpa honom utan att måsta gissa vad som kändes konstigt.