Stugliv

Nu är vi på plats i stugan. Det är det första året som det känns som om vi skall vara här på riktigt. Detta är den tredje sommaren som vi har vår stuga. Den första sommaren var sommaren då Edvin dog. Då flydde vi hit ut några dagar i taget för att komma ifrån stan. Mycket lite blev fixat och vi hade fullt upp med att bara överleva. Förra sommaren föddes Astrid. Vi var här ganska mycket men fokus låg inte riktigt på att njuta av stuglivet.

Nu har vi flyttat ut hit med allt vårt pick och pack. Vi varit här i snart en vecka och har det verkligen underbart skönt... mellan allt som skall fixas. Nej allvarligt talat så gäller det att inte ryckas med i allt som man kan (och kanske borde) fixa och dona med. Det gäller istället att njuta av att vara tillsammans med familjen och faktiskt slå ner baken i en solstol eller bada med barnen.

Vi har dock haft ett roligt projekt den här veckan. Om några dagar kommer våra första övernattningsgäster. Det skall bli jätteroligt. Inför detta har vi antagit utmaningen att förvandla stora rummet i lillstugan från förråd fyllt av skrot till ett mysigt gästrum. Vi börjar faktiskt närma oss nu. Ikväll har vi torkat golven och hängt tavlor på väggarna. Så snart kan jag fylla stugan med trevligt besök istället för gamla möbler och bräder, bra va?

Dagens bedrift var dock att jag fick Anton och Herman att bada i havet från vår brygga. Det var 23 grader varmt och jätteskönt. De brukar dock vara väldigt försiktiga badare. Nu slängde de sig i vattnet och paddlade runt med sina simpuffar. Vi hade dock behövt en Edvinstorbadare som hade kunna hoppa i före och visa hur det skall gå till.

Ja, när det gäller Edvin så har min undermedvetna nedräkning har börjat. Så mycket denna årstid påminner om för två år sedan. Lukten och ljuset när man går ut på sommarkvällarna för tankarna till när jag letade efter honom natten mellan den 14e och 15e juli. Det är så mycket som jag fortfarande inte förstår. Framförallt är det fortfarande så svårt att förstå att han inte kommer tillbaka.