Nu är jag och Anton i vårt blå hus i stan och har passat på att tvagat oss i stadsduschen. Även en bloggning är en sak man kan passa på att göra i stan. Internetuppkopplingen vid havet är inte den bästa. Vi har nu på morgonen släppt av vännen Erika med familj på flygplatsen. Det har varit tre jättetrevliga dagar i stugan och en himla bra utdelning av vårt förrådsröj.
Den finns flera olika sorters vänner i mitt liv som alla tillfredsställer olika typer av behov. Erika är en av de vänner som har känt mig under nästan hela mitt vuxna liv. Vi träffades hos Korosh på ett bahaimöte på Ålidhem (under min tid som Bahaianhängare, berättar mer sen). Jag var där av intresse och hon i egenskap av inneboende. Kontakten med andra Bahaier finns inte kvar men jag och Erika hittade varandra. Vi har sedan följts åt genom livet. Vi fick våra första barn med något års mellanrum och levde familjeliv när alla andra fortsatte bo i studentkorridor. Vi separerade från våra barns pappor och levde "ensammammaliv" nästan samtidigt. Vi har hittat nya män och nya familjekonstellationer som vi nu umgås i. Vi båda adopterade från Korea.
Det finns en trygghet i vänskapen med Erika som till stor del beror på att vi har delat många erfarenheter och tagit del av varandras liv under så lång tid. Detta garanterar dock inte att man fortsätter att hålla kontakten med vänner. Man måste också genuint tycka om personen i fråga, och där tror jag man blir mer kräsen med åren. Det som skiljer oss åt nu är att jag har förlorat Edvin och hon har kvar alla sina barn. Men på sätt och vis så kan det lite kännas som om vi också delar detta. Hon är en av de få vänner som jag har kvar från när han föddes. Hon har minnen av honom som bebis, som barn och som tonåring. Sista gången de träffades var hösten innan han dog.
Nu känner jag mig trött i huvudet. Men det är en skön trötthet eftersom den beror på att vi har pratat och pratat och pratat i flera dagar. Nu behöver jag dra mig undan några dagar tillsammans med familjen. Jag behöver få bara vara och ta mig igenom dessa två dagar. Idag var dagen Edvin försvann.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar