Det blev en riktig sommarsemester det här. På resan hit som tog 10
timmar stannade vi tre gånger. Första stoppet var på Max i Övik. Andra stoppet var hos farmor i Kramfors. Hon fyllde 90 år för några veckor sedan så vi köpte med tårta och blommor. Barnen lever, liksom många andra barn nu, utan att träffa så många äldre äldre personer. Pojkarna tittade fascinerat på farmor när hon darrandes skulle försöka hålla kaffekoppen. De förstod att så där ser man ut när man är riktigt gammal. Eftersom vi ofta pratar om döden hemma hos oss så känns det också viktigt att de vet vad vi menar när vi säger "de flesta dör när de blir riktigt gamla och det är länge kvar för dig". Sen kände jag att jag måste ta tillvara på de tillfällen som jag har kvar att träffa farmor. Hon är en del av min barndom.
Första dagen på plats här var jobbig. Johan jobbade, det var varmt och barnen bråkade. Det lättade lite när vi var på leklandet. Vi var helt ensamma och barnen fick springa fria. Astrid sov länge i vagnen. Jag har sista tiden fått en glimt av hur det måste vara när man börjar bli dement. Jag som brukar vara en mästare på att vara kontrollerad tappar omotiverat mycket humöret och framförallt glömmer jag saker. Inte bara små saker utan viktiga saker som att låsa ytterdörren när vi åker till stugan, stänga vattenkranen när vi åker hemifrån och i torsdags glömde jag stänga bilrutan och låsa bilen när vi var på leklandet. Dessa saker händer så klart när jag är så stressad så jag får hjärtklappning och lite dimsyn men vadå? Jag är van vid att ha det stressigt och ändå fixa..
Gårdagen var istället jättemysig. Jag och barnen strosade på stan. Det var skolavslutning här och massor av familjer ute och fikade. Barnen överraskades med att få gå in på en leksaksaffär och köpa en grej var. Detta kan bli en katastrof av beslutsvånda men också detta gick bra. Anton valde ett lego och Herman en Eliasbåt som han trånat efter. Vi åt lunch på en asiatisk bufférestaurang och avslutade dagen på Jamtli. Vissa delar var roliga för barnen men stora delar av utställningen var i det närmaste mest som ett skräckkabinett. Belysningen var dunkel och miljöerna från förr i tiden var dystra med plötsliga ljud som satte igång när man närmade sig.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Location:Östersund,Sverige
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar