Att springa

För några år sedan läste jag "Bitterfittan" av Maria Sveland. Det var en bok som satte fokus på könsroller som förskjuts då man får barn. Eftersom jag då nyligen fått två barn ganska tätt så var igen igenkänningen stor.

Det var med förväntan som jag började lyssna på "Att springa" av samma författare. Också denna bok avhandlar ett viktigt ämne, sexuella övergrepp på barn. Författaren har fortfarande grepp om språket. Den fungerar till och med som ljudbok. Då brukar det nämligen märkas extra tydligt om språket blir babbligt och inte bär. När jag läser böcker med ögonen kopplar jag automatiskt på ett språkfilter som gör att vissa avsnitt skumläses. Det går inte att göra när man läser med öronen.

Handlingen och personerna fungerar dock inte. Hon tar i för mycket så det blir inte trovärdigt. Relationer som behöver följas upp och viktiga sidospår lämnas åt sitt öde. Skildringen av huvudpersonerna känns inte åldersadekvata. Samtidigt förstår jag svårigheten att skriva en roman om ett så här viktigt ämne. Problematiken är så komplex att jag tror man måste avgränsa sig. Maria Sveland vill så gärna skildra alla personer och nysta i alla trådar.

En bit in i boken inser jag vartåt det bär. Hade jag vetat det hade boken fått stanna i hyllan på biblioteket. Den 12-åriga huvudpersonen tar livet av sig. Trots klumpen i magen väljer jag att läsa färdigt boken. Till skillnad från självmord i många andra underhållningsromaner så vill författaren förmedla nåt med detta självmord. Det ingår inte bara som en makaber krydda i handlingen.

Nja, jag rekommenderar nog inte denna bok. Det som hackar och gnisslar när man läser stör för mycket.

- Posted using BlogPress from my iPhone