Igår kväll kom Susann, vår underbara läkare in till oss. Hon hade pratat med patologen och förändringen är helt säkert godartad. Det verkar inte ens vara någon tumör utan en missbildning. Vi får nog ett fint namn på den till veckan. Men det spelar ingen roll. Huvudsaken är att Astrid nu är frisk. Njuren skulle nog ha rykt ändå eftersom förändringen satt så illa till och sipprade blod. Så nu har jag nästan andats ut, den sista pusten släpper jag ut då PAD svaret finns svart på vitt och superduperexpertpatologen åter sagt sitt.
Men förhoppningsvis kan vi trycka på startknappen på livet igen. Oj hur gör man då? Fast vi har ju redan startat om livet från ett mycket värre läge så vi skall nog fixa det. Den här gången gick det ju bra!!!
Så oj vilken resa vi gjort den här gången. Den tog nästa två månader och resulterade i en njure mindre. Men nu är den förhoppningsvis över.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar