Tre dagar kvar, sen kör det igång igen. Skolan och dagis alltså. Men det känns ganska ok nu. Vi har varit lediga länge tillsamman och haft ett bra sommarlov med fint väder. Luften känns nu lite höstigare och det är mörkt på kvällarna. Det nästan skönt att livet blir mer "som vanligt". Livet blir mer inrutat och det blir mer kontakter utåt för alla i familjen. Det första september börjar också jag att jobba. Jag kommer de första två månaderna att jobba fyra dagar i veckan och vara hemma med Astrid en dag.
Det är nog någonting bra att jag ser fram emot att kliva ut ur vår "familjebubbla" som jag levt i över ett år nu. Den bubblan är min trygghet och den som jag drar mig in i när det stormar. Nu känner jag mig som någon som yrvaket tittar ut ur boet och inser att livet rullar på i full fart utanför. Utmaningen blir att se till att det inte blir för full fart på livet på en gång. Det är så lätt att bli fartblind när allt väl är igång igen.
I veckan har jag varit hemma med barnen i stan och Johan har jobbat. Det har gått överraskande bra. Killarna har tjafsat och bråkat så mycket i sommar att jag hade ställt in mig på en stormig vecka. Men vi har haft det jättemysigt. Det är klart att det hettat till ibland men inte på det där ihärdiga elaka sättet som ofta har varit fallet under sommaren. Nu är det en vardag kvar och vi fortsätter nog att bara vara,
Sen firar vi i helgen av sommarlovet med resan till Lycksele djurpark som var planerad när Astrid fick sin uvi förra veckan. Fast nu när Herman skulle somna så klagade han på ont i halsen och att han kände sig varm så det är kanske inte riktigt dags att ropa hej än.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar