Full rulle

Trots förra veckans förväntan över att vardagen sätter igång vaknade jag idag med en dålig känsla i kroppen. Det kändes jättejobbigt att alla skulle stressa iväg åt var sitt håll. Hur som helst var det bara att hugga i och sätta fart.

Vi började morgonen med att försöka få ett kissprov från Astrid. Det skulle vara till en kontrollodling efter uvi. Hon var inte alls sammarbetsvillig. Så fort vi satte på blöja så kissade hon en skvätt men absolut inte på vare sig kräkpåse eller pappersbäcken. Jag inser att ju äldre hon är desto mer finurlig måste man vara för att överlista damen. I alla fall tills hon kan kissa på kommando och dit är det nog ett tag till.

Vi fick ge upp kisseriet på grund av tidsbrist . Herman skulle gå sin första dag på dagis efter sommarlovet och han var ivrig att komma iväg. Anton, Astrid och jag följde med honom och han travade rakt in på dagis. Inga problem med två månaders uppehåll. Han konstaterade stolt att han nu fick hålla till på "hökhyllan" (där de äldsta barnen har sina kläder). Det slog mig att det kryllade av små barn på dagis. De har en intensiv inskolningsperiod och objekten för inskolningen ser så små, så små ut. Även om jag är jättenöjd med vårt dagis så får jag mig en tankeställare varje gång en ettåring skolas in på dagis. Är det så här vi verkligen vill ha det? Jag tröstade mig med att det är länge kvar tillls Astrid skall börja (eller egentligen är det till våren och tiden går så fruktansvärt fort).

Efter lunchen shoppade Anton, Astrid och jag nya inneskor och skolryggsäck till Anston. Vi fortsatte sen till uppropet för klass 1B på Minervaskolan. Oj, det var verkligen på riktigt. Ett riktigt klassrum med högt i tak och trägolv. De fick riktiga träbänkar som går att öppna och till och med fröken såg ut som en riktig fröken. Stämningen var riktigt högtidlig. Efter uppropet var det gemensam promenad till Cirkus Skratt. Där var det varmt, högljutt och kaotiskt. Anton älskade det och Astrid tyckte att det var skitjobbigt. Hon och jag väntade utanför.

Efter cirkusen skyndade vi oss att byta skolryggsäcken eftersom vi kom på att den inte var så bra. Sen hämtade vi Herman på dagis och fortsatte till Simhallen eftersom simskolan började igen. Anton fortsätter sin Pingvingrupp för att lära sig att simma ordentligt. Herman börjar om baddargruppen. Han gick några gånger förra hösten men tyckte inte alls att det var kul. Nu fick han prova igen och den här gången var det jätteroligt. Allt gick bra, utom att doppa huvudet. Men eftersom han egentligen älskar vatten så lär nog den spärren släppa förr eller senare.

Väl hemma var det middag och läggning av alla barnen. Sen hade jag, eftersom det var alldeles för många dagar sedan, planerat en springtur. De planerna kom dock i ordentlig gungning när jag hade gosat ner mig med Herman i sängen och kände hur otroligt trött jag var. Men skam den som ger sig så på med skorna och ut i spåret (nu behöver jag nog lite beröm). Egentligen var det ett alldeles underbart springväder. Det småduggade och var varmt i luften. Innan jag var hemma så hade det dock hunnt bli ganska mörkt. Man kanske inte skall springa i skogen själv när det är mörkt? Men hur mycket skall man försöka undvika farliga saker som kan hända i förhållande till vad man vill göra? Dessutom så borde man inte ha lurar med musik i öronen. Då hör man ju inte om någon smyger sig på en i skogen. Fast jag gillar att springa till musik. Borde jag sluta med det bara för att det finns en liten risk för att det finns knäppgökar i skogen? Fast om någon nu vill hoppa på mig i skogen så kanske det inte spelar så stor roll om jag har hört dem före. Jag springer ganska långsamt, är ganska liten och inte så himla stark. Inte heller har jag någon vidare självförsvarsteknik heller. Så det kanske är lika bra att springa på med mina lurar och hoppas på det bästa.