Kvällsbestyr

Just nu är vi inne i den berömda sovkarusellen som många småbarnsföräldrar känner igen. Våra kvällar ser ut som följande. Jag och killarna äter oftast middag ungefär halv fem. Den tidiga middagstiden är en konsekvens av att Anton äter lunch redan 10.30 och mellis kl 13.30. Då knorrar det i magen och morrar i huvudet redan efter kl 16. Astrid sover under middagsbestyren oftast sin sista tupplur i sjalen på min mage. Johan kommer förhoppningsvis hem klockan fem och äter middag och spelar fiol med Anton. Sen börjar kvällsracet på riktigt. Barnen får frukt i soffan till bolibompa. Astrid har vaknat och vill bli buren. Middagen diskas bort. Det värsta stöket saneras från huset. I alla fall städas så mycket att man inte kliver ihjäl sig på leksaker som ligger överallt och så att det inte ligger blöta overaller och surnar eller kissiga och bajsiga bebiskläder som luktar.

Halv sju stängs TVn för Herman som får pyamas och sen går han upp till sängen tillsammans med mig. Vi läser en bok och sedan somnar han medan jag ligger bredvid honom. En stunds Hermanmys innan han somnar är ovärderlig. Han somnar oftast snabbt, på 5-10 minuter. Då går jag ner och fortsätter att röja undan dagen eller tar en snabb dusch. Anton har under tiden fått se resten av bolibompa och kvällsfikat tillsammans med Johan. Jag tar över Astrid och Johan och Anton går upp och läser bok.

Nu lägger sig Johan tillsammans med Anton en liten stund och jag lägger mig tillsammans med Astrid så att hon somnar. I den bästa av världar är vi sedan ute ur sovrummen efter en stund och har en lugn vuxenkväll framför oss. I den verkligast av världar somnar Johan oftast med Anton. Sen kravlar han sig upp vid 22-23 när Herman vaknar av att han är kissnödig. Då gör han sig färdig för natten eller så blir han kvar vaken alldeles för länge. Jag blir fast i sovrummet 1-2 timmar eftersom Astid har bestämt sig för att den vanliga nappen inte duger på kvällen. På kvällen skall hon sova med mammanappen i munnen. Det brukar trots ljudbok i öronen sluta med att också jag somnar. När jag vaknar till vid niosnåret fixas det sista inför natten och sen är det bara att krypa ner bredvid Astrid igen.

Vi har delat upp ansvaret på nätterna så att Johan tar hand om killarna och jag tar hand om Astrid. För deras del består natten av diverse sängbyten. Vi har dock kapitulerat just nu och ställt en extrasäng för Johan bredvid killarnas sängar. För vår del så vaknar Astrid och jag för lite mjölksnack så där 4-6 gånger fram till kl halv sju på morgononen. Då tänder vi lampan och bestämmer att det är morgon. Nattamningarna är så klart tröttsamma men inte så utmattande somd e skulle kunna vara. Astrid ligger bredvid mig så både hon och jag somnar om ganska snart efter att hon ätit en stund.

Men sammantaget så är det nog inte så konstigt att vi känner oss lite trötta just nu. Dessutom är vi inne i en förkylningsperiod så alla sover lite sämre än vanligt. Samtidigt känns det den här gången så tydligt att småbarnsperioden är så kort. Tidsperspektivet är helt annat än de andra gångerna vi haft bebis i familjen. Då kunde man gå vilse i känslan att det alltid skall vara så här. Vi vet nu att det inte är så. Ingenting tas längre för givet. Det är en jobbig men mycket mysig och speciell period där vi faktiskt är viktigast för barnen. Snart är vi fortfarande viktiga men inte viktigast. Snart kommer det inte en varm mjuk barnkropp och gosar ner sig under ens täcke längre...