Sista sommardagen?

Är detta sista varma sommardagen? Vi är i stugan. Solen strålar och det är riktigt varmt i luften. Inne i stgan sitter vi med stor diskhög, en nedbajsad bebis, två pojkar som bara bråkar. Jag har en dundrande huvudvärk men har inte riktigt släppt planerna på alla sommarsaker vi skall hinna göra i stugan. Efter en hallonplockarutflykt som slutar med slagsmål mellan barnen, utspillda hallon får jag ett utbrott och slänger bebis i vagnen och går iväg på en promenad. Efter tio minuters promenad vaknar hon och gallskriker. Vi får snällt vända om hem igen. Vi faller ihop i sängen och somnar. Pojkarna mutas med isglass. Efter denna familjeurladdning lägger sig lugnet över vår stuga i skogen. Fast egentligen är det kanske inte så konstigt att barnen bråkar och att föräldrarna inte orkar med alla dagar. Egentligen är det konstigare att vi faktiskt kan leva relativt normalt just nu. Sorgen och saknaden efter Edvin i kombination med en litenbebis gör att livet blir ganska guppigt just nu.