Så är äntligen skolavslutningsveckan över. Inte för att det varit en hektisk vecka med mycket jobb och mycket att fixa som det brukar vara utan precis tvärtom. Det var det första året på 10 år som det inte varit skolavslutning i familjen. Det var den skolavslutning då Edvin skulle ha gått ut grundskolan. Det var den skolavslutning då det gjorde ont att se alla som tog studenten. Det var den skolavslutning då det blev så uppenbart att det är ytterligare något han aldrig kommer att göra. Kommer det att kännas bättre nästa år. Jag tänker på ett citat från en annan mamma i samma situation "tiden är vår vän". Är det verkligen så?
Nästa år börjar vi om med 6-års och sen har vi, om ingenting händer, 16 år med grundskoleavslutningar framför oss. Om 16 år går bebis ut grundskolan. Om ingenting händer säger jag eftersom livets oberäknelighet är helt plötsligt nåt som vi alltid kommer att tvingas ta hänsyn till. Det är mycket som vi som tur inte vet och som vi tyvärr inte kan påverka.
Tänkte på dig under hela avslutningsdagen (mamma till Petter) och gör det ofta annars också. Om tankar kunde ändra på det faktiska skulle det vara ändrat nu, för vi är många som är med dig i tanken. Kramar till dig och familjen.
SvaraRadera