Midsommar

När det åter har varit midsommar är det svårt att inte blicka tillbaka på förra midsommarhelgen. Kan man känna på sig hur viktigt nåt är eller är allt bara tillfälligheter? Förra midsommar kändes det jätteviktigt att åka med Edvin till mina föräldrar och träffa mormor, morfar, mina systrar och kusinerna. Johan var sjuk men jag packade in honom i baksätet tillsammans med småkillarna och sen bar det av. Vädret gick inte att jämföra med årets klarblå himmel men stämningen var god och framförallt verkade Edvin må bättre än på länge. I bilen hem frågade också Edvin varför vi behövde åka hem för han hade haft det bra där. Tyvärr måste vi hem eftersom han skulle på sitt sista återbesök på BUP och sen skulle vi packa eftersom en Korearesa väntade om ett par dagar. Jag har i efterhand varit glad för att vi tog oss iväg eftersom det var sista gången min familj träffade Edvin.

Ett år senare är Edvin inte med oss längre. Det är någon dag kvar tills bebis beräknas komma. Vi är kvar i stan och åker på korta utflykter till lekparker och till stugan. Vi lever mycket i nuet eftersom det är svårt att göra någonting annat med små barn men tankarna går hela tiden till förra sommaren. Varje dag är kopplad till något specellt minne. Till exempel klev Edvin och jag den här måndagen för exakt ett år sedan på flygplanet till Seoul. Nedräkningen har börjat. Samtidigt är det utomhus så vackert som bara den svenska sommaren kan vara och om någon dag är vi en till.