Att läsa eller inte läsa...

Igår gick jag på en egen utflykt till Mariehemsbiblioteket. Egentligen skulle Astrid ha följt med men hon somnade i vagnen innan jag hunnit komma ut från parkeringen. Eftersom det var snömodd på gångvägarna fick hon vara kvar och sova på bron och jag fick som sagt en egen utflykt. Det var länge sedan jag strosat på biblioteket själv. Jag gillar bibliotek, att titta på fina omslag, läsa på baksidor och hitta en massa böcker jag skulle vilja läsa om jag bara hade mer tid. Det är samtidigt väldigt frustrerande att inse att jag aldrig kommer att hinna läsa alla böcker som jsg skulle vilja läsa. När jag gick i mellanstadiet brukade jag gå till Mariehemsbiblioteket varje vecka. Jag hade nämligen bestämt att jag bara fick gå dit en gång i veckan. Annars skulle jag samla på mig fler böcker än vad jag skulle hinna läsa. Ibland visade de också film där. Speciellt de gamla tecknade Tintinfilmerna kommer jag ihåg. Det är därför lite kul att Anton nu tycker om samma filmer väldigt mycket. Vårt närmaste biblioteket är fortfarande Mariehemsbiblioteket. Några av damerna som jobbade där då är fortfarande kvar. De är fortfarande i stort behov av en charmkurs men det gör inte så mycket, det är är ändå mitt "hembibliotekt". Under några år var jag och barnen mycket på Ersbodabiblioteket. Det är större och finare och har mer böcker, musik och filmer. Dessutom är personalen trevligare och man kan fika billigt alldeles utanför. Det var ett perfekt uflyktsmål under åren som hemmamamma. Jag har dock hunnit läsa några böcker den senaste tiden. Den mest intressanta var "Alvklingan" av Nick Perumov. Det är helt enkelt en fortsättning på Trilogin om Härskarringen och det skall komma ytterligare två delar. Om man liksom jag är fascinerad av Tolkiens värld är det väldigt kittlande att någon gett sig på att skriva en fortsättning. Det var faktiskt riktigt läsvärd. Som de flest "förstaböcker" i en trilogi var det lång startsträcka men han hade faktiskt lyckats fånga en hel del av stämningen. Så det var ändå ett kärt återseende att få läsa om alla kända platser och personer igen. Om man kan acceptera att man gör skönlitteratur av historiska religiösa personer kan jag också rekommendera Medinas juvel. Den handlar om profeten Mohammeds yngsta hustru som också skall ha varit hans favorithustru. Eftersom jag vet mycket lite om profeten Mohammed så var det intressant att få ta vet lite mer om hur man levde på den tiden och hur det gick till då han fick sina uppenbarenser. Det är som sagt fiction och spännande sådan.