Leta i den här bloggen

söndag 12 september 2010

binda sina kameler

En vis man vandrade i öknen tillsammans med sina kameler och sin kamelskötare. På kvällen kommer de till en oas där de skall stanna över natten. Kamelskötaren låter kamelerna ströva fritt och sätter sig i ett tält och ber en bön om att ingen skall stjäla dem. Den vise mannen kommer in och avbryter hans bön med orden: "Det räcker inte med att be Gud om att kamelerna skall vara kvar imorgon. Du måste göra någonting själv också. Gud har inga andra händer än dina. Du får binda dem vid ett träd över natten. Visserligen kan någon komma och skära av repen och stjäla dem i alla fall. Men då har vi gjort så gott vi har kunnat. Resten får vi över lämna till ödet.

Denna berättelse läste jag i efterordet till boken "Våga vara vuxen" av Helena Harrysson. Hon menar inte att vi skall binda våra barn men att vi skyddar dem så gott vi kan men trots det kan det hända saker som vi inte rår över. Det blir inte alltid som vi har tänkt oss.

Jag har tidigare inte tyckte att det varit svårt att vara förälder. Jag har tidigare tänkt att föräldraskapet är förlåtande. Att om man älskar sina barn och gör så gott man kan blir det nog bra till slut ändå. I och med Edvins död slutade jag tro på detta. Det blir inte alltid bra till slut. Det kan faktiskt gå åt helvete för barnen om man inte ser upp. För någonting mycket viktigt måste jag ha missat eftersom han lyckades ta livet av sig.

Berättelsen i Harryssons efterord är därför mycket tröstande. Att utifrån vem jag är och de förutsättningar jag har så gjorde jag så gott jag kunde. Den stundtals överväldigande känslan av att inte ha räckt till och att ha misslyckats kommer att följa mig livet ut men just tanken "jag gjorde så gott jag kunde" lindrar ibland.

Gravsten


Nu är Edvins gravsten beställd. Leveranstiden är 7-8 veckor så förhoppningsvis hinner den monteras före Allhelgonahelgen. Det är en av de sista sakerna som är kvar att fixa efter Edvins död. Tröskeln för att bestämma gravstenen har varit hög. Nästa oövervinnerligt hög. De flesta stenar på marknaden är av granit för det skall hålla "för evigt". Om stenen nu skall hålla för evigt så måste det betyda att Edvin är död för evigt. Han kommer faktiskt inte hem igen. Insikten och känslan av detta håller sakta på att sjunka in. Nu tror jag att jag är redo för att sätta upp en sten till minne av honom. En sten som markerar en fysisk plats dit vi alla som saknar och längtar efter honom kan gå.