Leta i den här bloggen

måndag 1 augusti 2011

Resetknapp

Sista dagarna har varit trevligt hektiska. Min lillasyster med familj hälsade på i två dagar. De fick bo i nyinredda sviten i förrådshuset. Det var nog första gången som vi riktigt umgicks på riktigt, bara jag och lillsyrran med familj utan alla andra. Vi provade att umgås på ett lite annat sätt än när hela släkten är samlad. Både barn och vuxna var mycket nöjda med besöket.

Det som dock inte riktigt fungerade var spisen. Den första dagen försökte jag steka kyckling i ugnen och de tog två timmar att bli färdiga. Behöver jag tillägga att det hann bli ganska kaotiskt med fyra vuxna och fem barn under åtta år som alla var väldigt hungriga? Middagen dag två blev lika kaotisk den för då gav spisen upp helt mitt under matlagningen.

Men nu fick Johan möjlighet att inviga sin Murrikka. Sent på fredagskväll byggdes en eldstad till den och sen skedde invigningen med att paket bacon. Både Johan och svågern hade nog ganska kul. Så när vi dagen efter fick besök av Johans lillebror med familj bjöds på korv och fläskfilé stekt på Murrikkan.



Igår gjorde vi sommarutflykt med familjen. Vi passerade loppisen i Norum och fyndade en massa som vi inte behöver. Bland annat vävstolen på bilden. Min storasyster hade en när vi var små och jag var alltid lite avundsjuk. Men nu har jag en egen. Det var en rolig loppis med riktigt gammalt skräp och en riktigt gammal tant som skötte ruljansen. Sen fikade vi våfflor i Skeppsvik.

Idag var både jag och Johan lite trötta och stressade. Innan vi kom oss in till stan så sprang vi som yra höns och fixade med blommor, sopor, tvätt, stökiga barn. Uppgiften för dagen var att shoppa en ny spis. Nu skall vi få den på plats och hoppas att det fungerar.

Jag var idag också förbi och vattnade på Edvins grav. Stressad och med tusen tankar i huvudet kom jag till graven. När jag stått där en stund så kände jag hur vardagsstressen bleknade bort lite. Det var som om någon tryckt på en resetknapp och det blev åter möjligt att se vad som egentligen är viktigt och hur vi fyller liven med en massa ganska onödig stress. Saknaden efter Edvin fick många av mina vardagsbekymmer att te sig lite futtiga.

Så dagens visdomsord är:

Var rädda om varandra och kom ihåg att pusta ibland.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar