Änglar

Igår när vi körde hem från svärföräldrarnas sommarställe sa Anton i bilen:

- Jag ser änglaberg. Jag ser också några änglar. Det är nog där Edvin bor.

När jag tittar ut ser jag vackra bulliga bokmärkesmoln. Genom dem lyser solen rosaskimrande i solnedgången. Jag ville så gärna tro som Anton, att Edvin sitter på det mjuka vackra molnet och leende tittar ner på oss. Det kändes sen så bra hela kvällen.