Helgens böcker, medmänsklighet och döden.

I helgen läste jag ut en bok av Stefan Einhorn. Han kommer från en märkligt begåvad familj. Jag har tidigare läst hans pappas böcker samt sett hans systers film, Ninas resa. Den handlar om deras mamma under andra världskriget. Just den här boken handlar om medmänsklighet. Det är inte en bok som baseras på långa teoretiska resonemang utan på Stefans första försök att illustrera olika exempel på medmänsklighet med skönlitterära texter. Det är nog mer en novellsamling med kommentarer av Stefan. Det är i alla fall så som jag tyckte om att läsa den. Kommentarerna är mycket ödmjuka och inte "skriva på näsan" kommentarer om hur man borde bete sig. Små glimtar av hur viktigt det är att vi vi människor orkar bry oss om varandra, hur vi påverkas av hur andra beter oss mot oss och hur vi beter oss mot dem.




Detta ämne hör ihop med den andra boken som jag också läste ut i helgen. Den heter Mest om Anton. Den boken läste jag tillsammans med Anton och Herman och handlar om Anton 7 år. Bokens kapitel är korta och det finns mycket för både stora och små att fundera på i den. Bland annat handlar flera kapitel om döden. Anton kommer fram till att det är inte bra att diskutera döden med pappa när han ser på spännande fotbollsmatcher för då får man inga svar. Han kommer också tillsammans med sin farbror fram till att döden är nog bara ett bekymmer medan man lever. När man är död är det nog inget problem längre.



För vart tar man egentligen vägen när man dör? Detta har jag funderat mycket på under sista året eftersom min 15-åriga son Edvin tog sitt liv förra sommaren. Ibland kan man faktiskt få de bästa kornen till tröst och vidare funderingar från just barnböcker. Det är otroligt frustrerande att inte veta var Edvin är. Men om det nu är så att han verkligen är borta och att man upphör att existera när man dör, att man liksom bara har den här chansen att leva så blir det otroligt viktigt att man gör någonting bra av den. För att då återknyta till Stefan Einhorns bok, vad är egentligen viktigare än att försöka leva ett liv så att både man själv och de i ens omgivning som man påverkar mår så bra som möjligt?