Det är nåt med resor som gör att Edvin känns närmare. Kanske är det att jag kliver ur vardagen och sinnet blir mer öppet? Kanske är det att några av mina finaste minnen kommer från våra resor tillsammmans?
En av se första nätterna drömde jag om honom för första gången på länge. I slutet av drömmen blev jag medveten om att jag drömde och att han skulle försvinna igen. Glädje att fått vara nära övergick i smärtan att måsta förlora igen.
Men Edvin, du hade gillat det här stället. Fantastiska stränder och snorkling. Jag är glad att du ändå fick uppleva Sydostasien tillsammans med din pappa.
